torsdag 28 maj 2015

Eftertänksamhet

Sjunker ner efter ännu en fartfylld dag i soffan med min laptop.
Funderar på var den här veckan tog vägen, det är FREDAG IMORGON!!!
Jag tyckte det var måndagsmorgon och klockan ringde kl 07 för att starta en ny vecka.
Tror många av er känner igen den reflektionen, hur kan det gå så fort?

Men när jag sätter mig och funderar mediterar eller reflekterar, kalla det vad du vill. Så känner jag bara glädje. Det är inte alls länge sedan jag satt i den här soffan och tiden gick OLIDLIGT LÅNGSAMT.
I mitt första blogginlägg skrev jag att jag försökte överleva dagen för att invänta mörkret och få ta en sömntablett för att få sova. För bara några år sedan var jag på den mörkaste botten. För bara några år sedan skulle jag ha gett vad som helst för att kunna aktivera mig en stund, om så bara för en timma. För några år sedan hade jag njutit av att känna den här tröttheten som jag känner ikväll. Tröttheten som jag vet kommer att vara borta imorgon då jag fått sova en hel natt.


För då 2011 fanns inte det valet, då fanns inga måndagar eller fredagar. Då fanns inga helger då jag tog lite ledigt, då fanns bara en lång grå massa av tid som aldrig ville ta slut. Då fanns bara det mörkaste mörker. Då fanns bara ett evigt väntande. Väntande på att det där helvetet, utbrändheten skulle gå över.

Trodde jag då. Skulle gå över. Idag vet jag bättre. Den går aldrig över. Den kommer finnas i mitt liv så länge jag lever. Den gör sig påmind varje dag. Varje morgon när jag vaknar så känner jag alltid efter innan jag öppnar ögonen. Finns den där idag? Är jag fri idag? Eller sitter den där vidriga krampen i bröstet där? Och mina vänner , många dagar, de flesta vaknar jag och känner inte den där krampen i bröstet som jag levde med 24 timmar om dygnet i över två år. De allra flesta dagar vaknar jag och har bomull i bröstet. Bomull av tacksamhet. Det är så MAGISKT!!!


Jag har jobbat mycket. Jag har kämpat med beteenden och val i livet. Jag har rannsakat mig själv. Jag har rannsakat mina beteenden. Det är inte lätt. Jag är inte fläckfri. Jag gör också fel fortfarande. Jag försöker lura min Cristina med att säga - Det där är jag klar med. Jag är färdig nu. Jag får alltid samma svar. Hjärtat du blir aldrig klar, det är det som är meningen. Jag är ledsen, du blir aldrig klar..........

Men med kloka människor som puttar mig i rätt riktning och fina vänner som står ut med mitt lite "måstedetgåsålångsamtsätt" så mår jag som en prinsessa ikväll.
Att jag har såååååå bråttom just nu. Att jag vill allt på en gång. Att jag inte kan vänta. Att jag inte har ro att vänta så andra hinner med i svängarna eller hinner tänka klart en tanke innan jag redan är färdig har kanske med just det att göra. Att mina två år i utbrändheten var sååååå långsamma.


Jag ska snart ha sommarledigt, men igår kunde jag inte hejda mig längre. Jag har haft en ide i mitt huvud ett tag nu. Den föddes av en deltagare i Dubai. Starta en webbshop hjärtat. Vi vill kunna köpa kläder och lite annat smått o gott av dig även om vi inte bor nära ditt rike.

Så idag har jag sakta börjat utforma det som ska bli Skalkarikets webbshop. En shop med saker, kläder och annat smått och gott som andas Skalkariket.

Och vet ni, jag prutade inte en krona på uppläggningsavgiften, de fick hosta när jag gav dem min tidsplan. Jo jag har ju bråttom. JAG VEEEEEEET.

PUSS O KRAM
Yogafröken

Inga kommentarer: