Mina två jag.....

Sitter på tåget hem från ytterligare en tripp till Göteborg. De duggar tätt nu besöken i den stora staden (om man jämför med Skalkariket) I helgen var jag och Kjell här för att komma hemifrån och bara vara. Vila mysa och äta god mat. Bo på hotell hänga med två av våra härliga tjejer som jobbar hos oss i vår butik i Skövde A-möbler och få ge tillbaka lite till dem utanför jobbet vad de ger oss och våra kunder varje dag. Vi hade köpt biljetter till Alkazar på Rondo och det blev en härligt rolig galen och väldigt sen kväll. Men ett roligt minne att stoppa närmast hjärtat.

Idag var det en lite dystrare visit. Jag skulle på återbesök hos farbror doktorn som jag har i Göteborg. Jag visste hur det skulle bli, jag är grymt medveten om att mina val sista tiden har tagit på krafterna. Jag är medveten om att livet rusat på och jag tagit på skygglapparna litegrann. Fallit tillbaka i gamla mönster och låtit den starka drivkraft som bor i mig ta överhanden. Den som bara ser målet och inte resan dit. Den som inte kan hejda ett ord eller en handling utan slår på autopiloten och kör.

 

Jag har ju den elden i mig. Pitta som vi fick lära oss på ayurvedakursen på Mallorca förra veckan.
Jag har en stark drivkraft som brinner där inne och som kan bli övermäktig om den inte får komma fram men som också från en liten mysig brasa kan bli en skogsbrand som tar över stora områden.

På Mallorca fick mina deltagare komma mig nära, de fick både se den stora starka och den lilla Karin. De fick dela min resa och även berätta om sin egen.
De ville men kunde ibland inte förstå hur jag kunnat resa mig från den där våta fläcken på golvet till där jag står idag. Vill ni veta en hemlighet frågade jag dem. Det övergår mitt förstånd också ibland. Jag berättade för dem att det är mitt ljus och inte mitt mörker som skrämmer mig mest.

Att jag ska springa ifrån mig själv, att jag ska hamna längst däruppe igen i triangeln jag visat dem på min föreläsning. Triangeln med olika sidor och personligheter som vi alla har fast kanske olika mycket av. Triangeln som min coach Cristina bad mig sätta ett kryss inuti för att se var jag befann mig när vi träffades första gången. Då hamnade krysset utanför triangeln, ganska långt bort mot ett personlighetsdrag som beskrivs som auktoritär. Det mina vänner är det som skrämmer mig mest, att hamna där igen. Och jag vet att jag hamnar där ganska lätt, för det är det jag kan. Det är min utstakade väg, det är där min hjärna slår på autopiloten.

Men ibland hamnar jag också i de andra hörnen av triangeln. De hörnen där man beskrivs som anpassare eller hjälpare. Yogan har hjälpt mig dit. Yogan har skapat mer yin-kvinnlighet i mitt liv. Yang har varit så starkt så länge. Min manliga aktiva sida har styrt mig så länge att yin den passiva inte kom till tals alls. Den sidan kanske ligger mer för de inom ayurvedan hittar sitt element i kapha eller vata. Om Pitta är eld så styrs de elementen av luft och vatten istället. Så att jag ofta får änglakortet havet. Att vistas vid vatten är nog ingen slump. Att föra in vattenelementet i mitt liv.


Farbror doktorn som jag träffade idag är en klok man. Han insåg att den här tjejen får man köpslå med. Att peka med hela handen funkar inte alls här. Då kommer hon inte tillbaka, att vinna mitt förtroende inte är lätt. Läkarbesöket slutade med att han ordinerat yogafröken att stappla in på apoteket i Spanien dit jag ska om några veckor för att bara vara med min man och mina barn och köpa ett naturpreparat som inte finns i Sverige. Att stoppa mig full av kemikalier för att göra värden som han tyckte var för höga eller låga var inte ett alternativ. Utan den här flickan behövde  tämjas med vila yoga semester och varmt väder. Han skrattade gott när jag gick och tittade på det knäppaste recept han någonsin skrivit. En gul postitlapp att stoppa i handbagaget till Mallis för att hämta ut där.
Ja ja sa han. Du är ju som du är, och du känner din kropp bäst.

Jag ska få tillbringa lite tid med min familj om någon vecka, det kommer att göra mig gott. Fylla på och ge mig energi. Jag älskar ju mitt jobb och har inte fått den där naturliga bromsen som är normalt. Så att få tillbringa tid med framförallt den här tjejen kommer bli magiskt:

Min fina dotter Charlotte. Hon kommer att göra sin prao utomlands och jag kommer att få tillbringa tid med henne och Oliver och Kjell.

Men tillbaka till doktorns kommentar om att jag känner mig bäst själv.

Japp det gör jag, den här lite knäppa yogafröken som min sjukdom skapat.
I Västergötland finns det ett uttryck som heter hälfta av vart.
Och precis så är jag.
Hälften yogafröken och hälften affärskvinna. Idag har jag både mina hippieboots på mig till jeansen och toppar det med en svart kavaj.
Och min mobil och postitlapp från doktorn vilar tryggt i min burberryväska. Datorn har jag burit i min korgväska på andra axeln som jag köpt på en marknad i bergen på Mallorca.

Så det är jag, kommer förmodligen alltid vara jag.
Och med lite distans, så kommer jag nog tycka att det är den allra bästa kombon . För just mig.

Puss på er
Yogafröken