Mat. Medicin och njutning.

 

Jag älskar god mat.

 Jag älskar nyttig mat och jag är svag för det som inte alltid är nyttigt men syndigt gott.

Maten är ofta ett komplext ämne. Vad du äter, när du äter och hur du tränar. Det finns 1000 olika dieter och modeflugor inom kost och hälsa. När jag köpte en bilaga till dagens kvällstidning var den fullspäckad med LCHF. Imorgon är det 5:2 och nästa dag viktväktarna.

Jag beundrar de som strikt klarar en diet, jag är alldeles för otålig. Jag vill ha snabba resultat. Bråttom även där alltså............

Så jag försöker vara snäll mot mig själv och äta så nyttigt jag kan. Äta det jag känner att kroppen mår bar av just då. Vad jag längtar efter och äta bara när jag är hungrig. Ofta går det lite för långt mellan måltiderna till familjens förtret. Då sjunker blodsockret och jag blir inte alltid så mysig. Så att planera sina måltider är något jag övar på.

Mina barn är mina läromästare. De har mycket mer kunskap än jag. Charlotte kan mycket om mat och matlagning och är intresserad av att prova nya saker.
Hon följer många bloggare och tränar efter förebilder som lägger ut program på Youtube.

 Oliver som just nu kämpar för en plats i tv-pucken håller en så strikt diet att mamma baxnar. Han slukar keso bananer och ägg i mängder. Fruktskålen är ständigt tom och han säger många gånger varje dag: - Jag vill ha ett mål lagad mat.

Kjell har i ett år nu använt 5:2 dieten. Jag har försökt. Han har tappat snart 15 kg och börjat träna så mycket att jag har svårt att hålla hans tempo. Hmmm

Kvar står en yogafröken som brukade vara hälsan själv i den här familjen och ser sig själv omsprungen på många plan. Tur jag har hunden, han gillar att gå långa promenader och belöna sig med att äta upp mattes smörgås efteråt så hon får hålla sig till kaffet istället.

Jag försöker som sagt vara snäll mot mig själv. Jag älskar ju god mat som musslor. Här är ett foto från en lyxig lunch i Ljungskile i tisdags. Olivoljan som så snyggt heter Rosell är flitigt använd här hemma. Och just nu är det bara glutenfritt bröd som slinker ner ihop med den här ljuvliga oljan. I min dagliga Latte ( belöningen efter hundpromenaden) gör jag nu på laktosfri lättmjölk. Jag har försökt med mandelmjölk men kommer inte överens med den riktigt än. Jag försöker göra små förändringar i mitt dagliga liv som blir en stor förändring i det stora hela.

Fikabröd är en annan last som jag försöker låta bli. Choklad likaså, men det är ju såååååå gott.
Här har jag hittaten härlig inspirationskälla i Annika Sjöö och hennes Paleokost.
I hennes kokbok finns hasselnötsmuffins med kokosolja och dadlar som är magiska. Baka dem- de är gudomligt goda och nyttiga!!

Receptet kommer här:

http://www.recept.nu/nyhetsmorgon/annika-sjoo/glutenfria-choklad--och-hasselnotsmuffins/

 

En annan inspirationskälla är Monika Ahlberg. Denna ljuvliga varelse som höll en hel matlagningshelg hos oss för något år sedan. Hon gör god mat så okomplicerad.

Min absoluta favoritkokbok är den här

 

Och mitt favorit recept är hennes lax

Vill du hoppa över riset kan du servera den med blomkål som du rå river på rivjärnet. Det är jättegott!!!

 

Så nu har jag bloggat så mycket om mat att min mat o sov klocka gör sig påmind.

Dags att gå ner i köket och se efter vad jag kan slänga ihop ikväll.

En talang jag ärvt av min farmor, jag öppnar kylen tar fram ingredienser och vips står det mat på bordet, mat ska vara gott och ENKELT.

 

Ha en fin kväll mina vänner och vet ni vad. Skulle en liten chipspåse eller chokladbit slinka ner framför tv;n så tänk så här. Jag var värd den, sen stänger du av tv;n tar hunden , maken, barnen eller grannen ut i regnet på en kvällspromenad. Eller varför inte rullar ut yogamattan och ger kroppen lite kärlek. Så känns det mycket bättre igen.

Puss på er

 

Drivkraft

Hej mina vänner.

 

Hoppas ni har sköna lediga dagar, var ni än befinner er.

 

 

Efter ett par dagar med sjukstuga och feber står den här familjen upp igen. Men det behövdes nog lite vila, den gjorde oss gott.

 

 Nu är vi redo för nya äventyr.

 

Just nu blev jag avbruten av en kompis till Charlotte. -Karin får jag stanna till kl 22?

Självklart, det är ju SOMMARLOV!!! Och lagom till att klockan slår 22 kommer Lovisa Olivers flickvän komma hit. Så det är som det ska vara i en tonårsfamilj en kväll i Juli.

 

 

 

Här är lite härliga bilder från när vi var på Öckerö förra veckan. Det är så vackert på kusten.

Idag fick jag ett meddelande från en vän som bjöd oss till deras stuga ett par dagar nästa vecka, så nu blir det en oplanerad tur till kusten igen.

 

Men det här blogginlägget skulle ju handla om drivkraft. Jag har ju blivit inkastad i en helt ny värld, hockeyvärlden. Där möter jag en kultur som jag inte alls kan förlika mig med ibland. Där möter jag en kultur som jag inte alltid tycker är helt sund och har ganska förlegade värderingar och hierarkier som jag heller inte kan förlika mig med.

 

Därför blev jag så glad när jag förra veckan får ett mail från en FANTASTISK målvaktstränare med en så sund inställning till hockey, till ungdomar och till elittänk.

 

Han skrev;.......men det gäller att pusha på ett positivt sätt. Min erfarenhet är att man gärna får träna mkt och hårt men passionen och glädjen MÅSTE finnas där. Att träna på det gamla sovjetiska viset funkar inte längre.    

 

Det är underbart att den kulturen finns där. Att det finns vuxna med samma värderingar som jag.

Att just den här tränaren också skriver;

 

Ja, yoga och rörlighetsträning är a och o i min värld. Jag kör själv yoga ca 1 gång i veckan. Även i NHL ser man detta på stark frammarsch. Hockey (liksom fotboll, innebandy och många lagsporter) ligger långt efter vad det gäller rörlighetsträning, skadeförebyggande träning med mera. Det finns oerhört mycket inom fysträningen att jobba på. Många föreningar är på tok för konservativa och det är mest löpning, armhävningar och situps som gäller. Det är väl inget fel på det men det räcker inte speciellt långt.

Återigen, tack för ditt trevliga mail och hälsa Oliver. 

 

Fattar ni!!!  Han gillar yoga!!! Han använder yoga på sina hockeyträningar, det är ju UNDERBART.

Så det finns hopp. Det finns glädje. Det finns sunda värderingar. Det finns kloka människor som jobbar inom idrottsrörelsen och jag är så lycklig över att jag får ta del av denna för mig helt nya värld.

 

Det är ju det som är vår DRIVKRAFT.

Passionen, känslan som finns inom oss.

Det är där vi ska leta, inte försöka streta mot mål andra sätter upp för oss.

 

Yogan meditationen och andetaget hjälper mig att sortera min drivkraft och mina mål varje dag.

Kan vi föra över det på hormonstinna pojkar i tonåren som drömmer om att få leva på sin sport kan vi göra även den världen lite vackrare. Måla den med lite mer kärlek.

 

Kram på er och ett extra tack till de fantastiska tränare jag mött de senaste veckorna. Ni gör skillnad!!

 

Att följa sin dröm

Att känna in känslan när något du längtat efter slår in eller när du når din innersta kärna och verkligen fångar en längtan som du har där inne. Då stannar tiden för en stund. Då upplever vi livets essens enligt mig. Eller enligt den nya Karin som skapats och formats under några få år av min livsresa.

 

Just nu finns min längtan tillbaka till det här. Att få vara på sjön, att få känna friheten som båtlivet och sjön ger. Inga måsten. Inget att fixa, inget att prestera. Bara njuta. Då mår jag som bäst. Det är en insikt som jag kommit till ganska sent i livet. Att jag älskar att vara på sjön.

 

Det är också det som jag nu när jag är tonårsmamma ser som min största uppgift. Att ge mina barn kärlek och trygghet självklart men också att få dem att se att de har inga begränsningar. De kan själva skapa sin dröm. De kan själva skapa sitt eget facit. Det jag eller deras pappa haft som recept för vårt liv behöver inte vara deras. Att de måste hitta sin egen kärna, sitt eget flow. Sin egen essens.

Oliver har ganska tidigt nu hittat sin dröm. Han har en så stor passion som styr många timmar av hans vakna tid. Han har en målbild inom sig som växer starkare och starkare för varje dag.

Jag blir så glad att vi lyckats ge honom så mycket trygghet och kärlek att han står stadigt på jorden och vägrar ge efter för det som går emot hans magkänsla. Han har tidigt i livet hittat det som både jag och hans far jobbar med varje dag. Att stå stadigt och tryggt i sin övertygelse. Att vara beredd att jobba hårt och många timmar, men att alltid göra det med glädje.

Charlotte har fått en begåvning som även den hoppat över sina föräldrar. Hon har ett estetiskt öga som förbluffar mig och överraskar mig varje dag. Hon målar, spelar instrument och fotar bilder som är helt magiska. I timmar kan hon sitta med att redigera bilder, måla eller skapa collage som är så vackra. Hon har en social ådra som får oss som föräldrar att blekna. Att just hon valde oss till föräldrar är en skatt vi är tacksamma för varje dag.

 

Jag får ofta frågan -Varför eller hur orkar du lägga så mycket tid på Olivers hockey?

Hur ska du kunna förverkliga dig själv om du gör det genom dina barn?

 

Jag har funderat mycket. Jag har känt efter. Gör jag det? Tar det emot? Lever jag mitt liv genom mina barn?

Så jag frågade en klok vän, vad tycker du?

 

Hon skrattade och förklarade att hon inte kände NÅGON som var så mycket mamma som jag. Att hon inte kände NÅGON som levde sitt liv och förverkligade sina egna drömmar som jag.

 

Då blev jag lugn och trygg igen. För vet ni? Det spelar INGEN roll vilka sanningar som blir lagda i dina armar. Det är ju bara sanningar för dem som presenterar dem för dig. Inte dina sanningar.

 

Det jag med detta inlägg vill inspirera er till är att följa just din dröm. Hur stor eller liten den än må vara. Jag har alltid haft bråttom, du måste göra på ditt sätt. Men kom ihåg att inte titta på den som verkligen försöker med förakt för att hon eller han är snabbare eller långsammare än dig. Vi är alla olika och är på olika ställen i livet. Var sak har sin tid.

Ibland är min längtan så enkel som en god latte i hamnen. Ibland drömmer jag om att få starta en yogabåt som tar oss till olika ställen runt medelhavet för att yoga varje dag. Ingen dröm eller längtan är för stor eller för liten. En god latte vid havet kommer jag att få imorgon kväll då vi bestämt att jag åker för att hämta hem hockeykillen och passar på att få lite egentid med honom med en middag torsdag kväll och följa honom i ishallen på fredag.

Kjell skjutsar Lottis på sina bravader här hemma och tar en myskväll med henne här i Skalkariket.

 

Och vet ni vad, just i skrivandets stund kommer maken och avbryter bloggandet. Snälla Karin, kan du inte gå ut på nätet och kolla om den där båten vi drömmer om är till salu fortfarande. Det är ingen yogabåt i medelhavet. Men absolut en båt att köra yogacharter runt Vänern med yoga på nya platser och strandhugg. Tankens kraft mina vänner. Tankens kraft.

Önska önska önska.

 

Puss på er alla.

Hoppas vi ses snart och glöm inte anmäla er till Energyday 29 augusti. Det finns ett fåtal platser kvar.

www.skalkariket.se

 

Tårar

Idag har det varit en dag med många olika sidor. Många olika känslor och olika vinklar har presenterats mig.

Största delen av dagen har spenderats här med min man och min x-man. Det har varit en härlig eftermiddag med sol, bad och fina samtal. Vi har satt tonen för vad den här sommaren ska innehålla och njutit tillsammans för första gången i det lilla paradis vi skapar här i Skalkariket.
Vi har båda haft en tom dag i kalendern , vilket jag inte minns när det hände sist och bara tagit dagen som den kommer.

 

Idag har jag också fått så många nycklar till mig att jag ödmjukt kryper ner i soffan ikväll och försöker sortera till vilka lås jag ska använda dem.
Innan lunch hade jag utan att tänka på det hunnit med ett mini triathlon. 2,5 km powerwalk, 30 min simning och så tog jag cykeln för en fika hos en vän.

 

Över en latte i hennes trädgård kom så mycket att jag blev stum. Hon fick mig mållös. Det händer inte ofta, men idag hände det. Det uppstår magi för en liten stund där under äppleträdet i hennes trädgård idag. Med tårfyllda ögon berättar hon vad min resa och min yoga gjort för henne den här våren. Hon berättar att mitt sätt att så öppet och generöst dela med mig av mina upplevelser och känslor gjort att hon så tydligt kunnat se var hon var på väg och vad som fanns framför henne om hon inte haft mitt facit. Hon försöker på ett ödmjukt sätt pränta in i mitt huvud att jag ska förstå att min blogg, min yoga och Skalkariket har gjort en stor skillnad i hennes liv. Det är just detta som är min drivkraft. Det är just detta som är min önskan. Att kunna dela mina erfarenheter och kanske ge de nycklar och det hopp jag behövt när jag var som sämst eller rättare sagt på väg ner, så andra inte behöver gå så djupt. Kan jag bara rädda en enda från det helvete jag genomled är alla timmar i yogasalen och framför datorn värda allt. Både för de jag kan hjälpa och i sanningens namn för min egen del. Då är inte allt jag gick igenom förgäves.

Så när tårarna trillade av tacksamhet idag där under äppleträdet fylldes mitt bröst av ödmjukhet, av tacksamhet och av samhörighet, vi delade ett ögonblick i livet som vi båda kommer bära med oss.

Samtidigt har jag i eftermiddag klappat mig på axeln, sagt högt till mig själv vid poolkanten.
 -Bra Karin!!
 För när jag var som sämst fick jag ett telefonsamtal från någon i  min närhet som var mycket upprörd. Som följt mig via fb och sett hur jag delat min resa och mitt sjukdomstillstånd. Hon tyckte absolut jag skulle sluta med det. Att det fanns så många i cybervärlden som bara gottade sig åt mitt tillstånd och mitt elände. Då slutade jag skriva. Då slutade jag dela med mig av mitt liv.

Men efter någon vecka var jag tillbaks. Efter några dagars funderande var jag övertygad. Det var hennes sanning. Inte min. Minn sanning var att jag behövde den sociala närvaron som fb och blogg gav i mitt liv. Jag orkade inte träffa eller ringa mina vänner. Men jag orkade ha kontakten över nätet.
Utan den hade jag socialt dött. Idag fick jag kvittot på att jag valde rätt.

Så nu ska jag ropa på den här tjejen och fråga om hon vill mysa lite med sin mamma

Samtidigt som jag just smsat med familjens hockeykille som är på sommarens första hockeycamp och fått tummen upp på att allt är bra, fysiskt jobbigt men bra jobbigt. Det är då han trivs som allra bäst.

Så var ni än är mina vänner. Så god natt och hoppas vi ses eller hörs imorgon.

Kram Yogafröken

Advanced teatchers training

 

Vilken helg!!!

Jag har haft förmånen att vara på en fantastisk utbildning i Eskilstuna.

 

Maria och Malin våra instruktörer har verkligen utmanat oss på alla sätt.

Både fysiskt och på personliga plan.

 

Vi har stått på händer, vi har yogat timtals, vi har skrattat och gråtit om vartannat.

Långa dagar med full intensivitet och närvaro.

 

Idag har vi pratat kreativitet. Vad som gör oss specifika i vårt yogautövande.

Vad som får oss att hitta flödet och vad som inspirerar oss.

 

 

 

 Malin berättade för oss att nu har ni gått den här kursen, nu har ni tagit del av vad vi vill förmedla. Det är helt upp till er att göra det till ert. Alla kurser du går på ger dig nya infallsvinklar och ny kunskap. Du får fritt plocka russinen ur kakan och göra det till ditt. Alla är unika och även om vi är 6 personer som gått samma kurs i helgen så visade det sig i examinationen i eftermiddag att vi använt den kunskap som serverats oss i helgen på 6 helt olika sätt. Vi var 6 olika yogainstruktörer med 6 olika uttryck av samma kaka. Vi hade alla valt olika russin att göra till våra.

Det är det som är så fantastiskt. Att yogan är så fri. Att den är så tillåtande. Många vill sätta en etikett på yogan, jag kan inte det. Jag har aldrig gjort det och kommer förmodligen aldrig att kunna göra det. Min utbildning är en brokig samling av kurser och retreat som jag samlat på mig. Min resa till yogafröken är inte rak. Den har kantats av många gropar på vägen men också många fantastiska toppar.

Men det som verkligen format mig och den yogafröken jag är idag är min utbrändhet. Eller min förmåga att vända min utbrändhet till en möjlighet. Min kraft. Mitt driv. Min nyvunna ödmjukhet för livet efter det där långa året som var så jobbigt. Som var så mörkt. Så dränerande och som knockade mig totalt.

Det har jag också fått ett så vackert kvitto på i helgen. Ikväll när vi hade våra personliga coachsamtal med vår instruktör säger hon så ödmjukt; - hjärtat. Du är den i gruppen som är mest klar. Din personlighet är så stark. Det du vill förmedla är SÅ tydligt. Fortsätt så. Se det som din styrka.

 

Jag blev så lycklig, så tacksam och fylldes av ett lugn. Även jag tvivlar ibland. Kan jag det här? Är jag på rätt väg? Är jag unik? Når det jag vill förmedla fram?

Idag fick jag ett erkännande som jag kommer stoppa närmast hjärtat och plocka fram när tvivlet kommer. Tack Malin och Maria för den här fantastiska utbildningen. Det fanns en mening till att jag skulle komma till just er den här helgen. Jag visste inte bara vad det var. Nu vet jag.

När jag höll min yogaklass i eftermiddag gjorde jag det på mitt sätt. Jag använde bröstöppnare. Jag ville förmedla att öppna upp och känna in. Jag ville även ge mina kurskamrater ett verktyg som jag fått av min coach när jag tvivlade på min egen förmåga.
Ett citat från Nelson Mandela.
DET ÄR VÅRT LJUS INTE VÅRT MÖRKER SOM SKRÄMMER OSS MEST.
ATT DU FÖRMINSKAR DIG SJÄLV GÖR INTE VÄRLDEN TILL EN BÄTTRE PLATS.

Men vi har inte bara yogat. Det har funnits tid för nya vänner, god mat och promenader i vackra Eskilstuna.

Men nu är den här tjejen trött. Efter 20 mil i bilen kryper jag nu ner och tänker ta sovmorgon i morgon. Det vill jag lova mina vänner, kommer bli så sköööööööönt.

Puss och kram
Yogafröken

LEDIGHET

Hej mina vänner
Det var länge sedan ett blogginlägg publicerades nu. Det har snurrat i mitt liv under en period. Det har varit lite mycket.

Men nu börjar snart en period av återhämtning och vila. Att kunna äga dagen. Ha många dagar som oskrivna blad som jag kan fylla med det jag längtar efter.

Jag längtar just till denna platsen just nu. Kobben längst ut vid vattnet vid vårt sommarställe på Dillö. Att sitta här med en kaffe och ha fötterna i vattenlinjen och ha en vän eller min x-man som sällskap.
Samtidigt som jag hör familjen från bryggan eller sjön. Det kommer bli en fin sommar.

Men först väntar utbildning, i helgen åker jag till Eskilstuna och vidareutbildar mig i yogans värld, det ska bli spännande men samtidigt utmanande. Detta är en fysiskt ansträngande kurs, så jag lär få jobba. Och yogamattan har fått lite vila de senaste veckorna så kroppen kommer få hitta tillbaka dit den längtar. På en yogamatta någonstans i världen. Dillö eller Eskilstuna eller Dubai. Det spelar ingen roll, det är fortfarande lika magiskt.

Vad längtar du efter? Vad ska du fylla din ledighet med? Berätta!!
Är du i full gång i 4 veckor eller längtar du efter att lägga dig i hängmattan och bara låta dagen gå?
Vad du än väljer så försök att känna efter att du verkligen vill ägna dig åt just det som du fyller din ledighet med. Jag menar inte att du ska bli egoistisk utan att du försöker känna in din längtan och förmedla den till din omgivning, så du får den där härliga känslan i kroppen . Att du kan påverka ditt liv, att du kan fylla din tid med det som ger dig energi och inte bara dräneras för att ge till andra.

Att fylla på dina egna depåer innan du ger till andra, det är viktigare än att bara ge för att det förväntas av dig och sedan falla in i en bitterhet för att du inte fått något tillbaks eller inte fått utrymme för dina behov.

Jag önskar så att jag lärt mig detta tidigare i mitt liv, men det handlat om värderingar som du skapat tidigare i livet. Jag var en fröken duktig. Jag faller tillbaka där ibland, men försöker då att ta mig därifrån. Jag är ingen charmig tjej när jag faller ner där och tycker mig vara utnyttjad och ensam.
Jag vill vara den där glada Karin som har kraft och ork för mina barn och mina vänner. Utan att det blir en uppoffring. Att det styrs av lust.

Men jag är en tjej som gillar att arbeta. Jag gillar att skapa. Jag gillar att styra projekt och se att det går framåt. Jag har ett behov av att få kavla upp armarna och sätta igång. Det ligger för mig, det är en process som tar mer energi att stoppa än att följa.

Det som är min styrka är även min svaghet. Men med träning och lyhördhet kan jag en vacker dag hitta balansen som jag längtar efter. Att vara lagom. Det är något som aldrig passerat mitt liv. Lagom. Det ligger inte riktigt för mig. Men jag jobbar på det. Jag lovar.

Detta är något som kommer ligga högt upp på min prioritering denna sommaren. Löpning och yoga.
Jag kommer ge löpningen en ärlig chans och jag kommer anpassa min yoga till asanas som underlättar och förebygger skador inom löpning. Jag har ett mål, en motivation.

24-25 oktober kommer Gunnar Söderström till Skalkariket för en kurs i löpteknik. Det kommer bli galet roligt. Han jobbar bara med löpteknik och idrottsskador. Ni kan läsa om Gunnar på formtopp.se
Han är GULD!!!

Vi har bestämt att Gunnar håller i löpteknik och träning samt föreläser om löpning och motivation och jag håller i yogapass som riktar sig till löpare som komplement och som stretch.
Det kommer bli galet roligt!!!

Kursen kostar 1495 kr och info om den kommer på hemsidan i helgen.
Då ingår också att Gunnar filmar ditt löpsteg och ger feedback.

Vill du boka din plats redan nu så maila mig på info@skalkariket.se

Ha en fin dag.
Vi hörs snart igen.

Puss o kram
Yogafröken

Längtan bort

Känner ni igen känslan av att det är grönare på andra sidan?
Känner ni igen längtan efter att det är bättre någon annanstans?
Att inte vara riktigt närvarande i det vi gör utan att hela tiden ha tankarna någon annanstans?

 

Där befinner jag mig ganska ofta. I det tillståndet sätter autopiloten igång att jobba. I det tillståndet går vi på rutin och bara kör på i spåren och stigarna vi kan.

 

Det är just här yogan hjälpt mig. Just här kan andning fokus och närvaro få oss att känna in.

Känna vad som är verkligt och inte. Känna in vad som är viktigt eller inte.

 

 

Jag har ett ställe dit jag återvänder och försöker samla tankarna och lugna den där längtan. Längtan efter mer. Längtan efter något annat. Längtan till nya platser.

 

Bryggan nere vid den lilla sjön som finns här i Skalkarike, där är det stilla.

Att få se det som finns precis just där jag är. Att få njuta av det som finns där jag står.

 

Så mina yogavänner. Öppna upp för allt du har. Titta på det som finns där du är.

Känn tacksamhet för just det som finns runt dig just nu.

 

Det är magi.

 

Kramar Yogafröken.

 

Eftertänksamhet

Sjunker ner efter ännu en fartfylld dag i soffan med min laptop.
Funderar på var den här veckan tog vägen, det är FREDAG IMORGON!!!
Jag tyckte det var måndagsmorgon och klockan ringde kl 07 för att starta en ny vecka.
Tror många av er känner igen den reflektionen, hur kan det gå så fort?

Men när jag sätter mig och funderar mediterar eller reflekterar, kalla det vad du vill. Så känner jag bara glädje. Det är inte alls länge sedan jag satt i den här soffan och tiden gick OLIDLIGT LÅNGSAMT.
I mitt första blogginlägg skrev jag att jag försökte överleva dagen för att invänta mörkret och få ta en sömntablett för att få sova. För bara några år sedan var jag på den mörkaste botten. För bara några år sedan skulle jag ha gett vad som helst för att kunna aktivera mig en stund, om så bara för en timma. För några år sedan hade jag njutit av att känna den här tröttheten som jag känner ikväll. Tröttheten som jag vet kommer att vara borta imorgon då jag fått sova en hel natt.

För då 2011 fanns inte det valet, då fanns inga måndagar eller fredagar. Då fanns inga helger då jag tog lite ledigt, då fanns bara en lång grå massa av tid som aldrig ville ta slut. Då fanns bara det mörkaste mörker. Då fanns bara ett evigt väntande. Väntande på att det där helvetet, utbrändheten skulle gå över.

Trodde jag då. Skulle gå över. Idag vet jag bättre. Den går aldrig över. Den kommer finnas i mitt liv så länge jag lever. Den gör sig påmind varje dag. Varje morgon när jag vaknar så känner jag alltid efter innan jag öppnar ögonen. Finns den där idag? Är jag fri idag? Eller sitter den där vidriga krampen i bröstet där? Och mina vänner , många dagar, de flesta vaknar jag och känner inte den där krampen i bröstet som jag levde med 24 timmar om dygnet i över två år. De allra flesta dagar vaknar jag och har bomull i bröstet. Bomull av tacksamhet. Det är så MAGISKT!!!


Jag har jobbat mycket. Jag har kämpat med beteenden och val i livet. Jag har rannsakat mig själv. Jag har rannsakat mina beteenden. Det är inte lätt. Jag är inte fläckfri. Jag gör också fel fortfarande. Jag försöker lura min Cristina med att säga - Det där är jag klar med. Jag är färdig nu. Jag får alltid samma svar. Hjärtat du blir aldrig klar, det är det som är meningen. Jag är ledsen, du blir aldrig klar..........

Men med kloka människor som puttar mig i rätt riktning och fina vänner som står ut med mitt lite "måstedetgåsålångsamtsätt" så mår jag som en prinsessa ikväll.
Att jag har såååååå bråttom just nu. Att jag vill allt på en gång. Att jag inte kan vänta. Att jag inte har ro att vänta så andra hinner med i svängarna eller hinner tänka klart en tanke innan jag redan är färdig har kanske med just det att göra. Att mina två år i utbrändheten var sååååå långsamma.

Jag ska snart ha sommarledigt, men igår kunde jag inte hejda mig längre. Jag har haft en ide i mitt huvud ett tag nu. Den föddes av en deltagare i Dubai. Starta en webbshop hjärtat. Vi vill kunna köpa kläder och lite annat smått o gott av dig även om vi inte bor nära ditt rike.

Så idag har jag sakta börjat utforma det som ska bli Skalkarikets webbshop. En shop med saker, kläder och annat smått och gott som andas Skalkariket.

Och vet ni, jag prutade inte en krona på uppläggningsavgiften, de fick hosta när jag gav dem min tidsplan. Jo jag har ju bråttom. JAG VEEEEEEET.

PUSS O KRAM
Yogafröken

Förståelse

Att jobba med sig själv, sina olika beteenden och känslor är en bergochdalbana som heter duga.
Att förstå varför gamla mönster styr ditt beteende eller att du reagerar instinktivt på olika händelser som korsar din livsväg.

Jag har fått uppleva så mycket helt fantastiska saker sedan yogan kom in i mitt liv. Jag har bytt bana, jag trampar en annan stig än den jag trodde var utstakad för mig. Och jag förundras över hur lätt allting går. Är det rätt så går det lätt sa min coach Cristina en gång. Och precis så känner jag med Skalkariket. Detta är verkligen min väg. Mitt sätt att få uttrycka min kreativitet.

Ibland när de där tanketrollen kommer och sätter käppar i hjulet har jag nu genom yogan hittat verktyg för hur jag ska förhålla mig till dem. Yogan har öppnat så många dörrar och skickat mig så många fantastiska själar på min livsväg.

 

Som på tåget upp till Stockholm, där jag träffade en annan yogini. Veronica.

Så istället för att bara bli liten och stanna nere i offerhörnet har jag verktyg för att komma upp och ställa mig stolt uppe på muren och öppna upp. Det här är jag. Gilla det eller inte. Att inte gömma mig längst ner och dölja det som kanske inte är så attraktivt i andras eller mina egna ögon. Jag är bara människa. Det är ok att misslyckas ibland och inte vara tillräcklig. Att vara snäll mot mig själv istället för att ställa högre krav.

Idag har jag min trygga mur runt mig. Jag har lagt till och dragit ifrån människor runt mig som fyller mig och jag fyller förhoppningsvis dem. Jag har ju alltid varit en mästare på att se till andras behov och att fylla de hål de har. Men på bekostnad av att jag helt tömd inte har något kvar till mig eller till min familj. Alla kan inte stå på tå och finns till för mig jämt på samma sätt som jag inte kan finnas där för dem. Men den lilla skara som vann mitt hjärta under min sjukdomstid, de kan jag göra vad som helst för. De fanns ju där villkorslöst för mig.

De människor som också på min resa upp förts in i mitt liv av olika anledningar och sagt -Hej vi gillar dig precis som du är. Med ditt driv, dina brister och att du har mycket på agendan. De får också stanna. De VILL jag ska stanna. De som ser bakom att jag oftast har lite bråttom och inte blir rädda eller provocerade av det. De som av kärlek kommer fram och säger- Hallå har inte du lite mycket nu? Vad kan jag göra för att du ska koppla ner lite? Vill du ha en kopp kaffe i min soffa?


Det är så VÄRDEFULLT att få bli vuxen och att få ha vänner, kollegor och familj som gör det.
Jag fyller 40 i december. Funderar på om det skrämmer mig. Men jag kan inte hitta någon sådan känsla alls. Jag känner mer jiiiipppiie. NU får jag bli stor. Ljuvligt.


I helgen hade jag en så fantastisk upplevelse. Jag hade två världsstjärnor i mitt hem. Två ödmjuka fina varma tjejer som jag stoppar in i det där innersta rummet och ler när jag blickar tillbaka på.

                                Självklart gillade både Erica och Susanne Santa Ni och Loveforevers kläder.

Erica och Susanne valde att ha en träningshelg hos oss och vi fick träna kan jag lova!!!!!
Jag sitter med datorn i knät på tåget, kan inte luta mig framåt. TRÄNINGSVÄRK.
Men inte bara av träningen, utan av allt skratt. Våra deltagare i helgen fick verkligen valuta för sin investering i sig själva. Vi har tränat tabata, löpteknik, gympapass, yoga och fått föreläsningar av världsklass. En av de absolut bästa helgerna vi haft på Skalkariket. Och det bästa av allt, de har lovat att komma tillbaka. Det längtar både jag och min familj efter redan nu.


Erica har ju också vunnit Hela kändissverige bakar. Och vi förstår nu vem hon ärvt talangen ifrån. I lördags morse parkerade hennes underbara mamma sig i vårt kök och bakade de mest ljuvliga bröd och kakor. Min man är kär. Han ville inte att Mona skulle åka hem. Så Mona om du läser detta, kom tillbaka SNART!!!!

Nu närmar sig tåget Skövde efter en dag i Stockholm med några av de som finns där inne närmast hjärtat. Tack för vad jag fått uppleva idag.

Ikväll blir det yoga - jag längtar efter att få ställa mig på mattan.

Så ha en findag och kväll mina vänner. Hoppas vi ses snart.'
Kram
Yogafröken