Just nu finns min längtan tillbaka till det här. Att få vara på sjön, att få känna friheten som båtlivet och sjön ger. Inga måsten. Inget att fixa, inget att prestera. Bara njuta. Då mår jag som bäst. Det är en insikt som jag kommit till ganska sent i livet. Att jag älskar att vara på sjön.
Det är också det som jag nu när jag är tonårsmamma ser som min största uppgift. Att ge mina barn kärlek och trygghet självklart men också att få dem att se att de har inga begränsningar. De kan själva skapa sin dröm. De kan själva skapa sitt eget facit. Det jag eller deras pappa haft som recept för vårt liv behöver inte vara deras. Att de måste hitta sin egen kärna, sitt eget flow. Sin egen essens.
Oliver har ganska tidigt nu hittat sin dröm. Han har en så stor passion som styr många timmar av hans vakna tid. Han har en målbild inom sig som växer starkare och starkare för varje dag.
Jag blir så glad att vi lyckats ge honom så mycket trygghet och kärlek att han står stadigt på jorden och vägrar ge efter för det som går emot hans magkänsla. Han har tidigt i livet hittat det som både jag och hans far jobbar med varje dag. Att stå stadigt och tryggt i sin övertygelse. Att vara beredd att jobba hårt och många timmar, men att alltid göra det med glädje.
Charlotte har fått en begåvning som även den hoppat över sina föräldrar. Hon har ett estetiskt öga som förbluffar mig och överraskar mig varje dag. Hon målar, spelar instrument och fotar bilder som är helt magiska. I timmar kan hon sitta med att redigera bilder, måla eller skapa collage som är så vackra. Hon har en social ådra som får oss som föräldrar att blekna. Att just hon valde oss till föräldrar är en skatt vi är tacksamma för varje dag.
Jag får ofta frågan -Varför eller hur orkar du lägga så mycket tid på Olivers hockey?
Hur ska du kunna förverkliga dig själv om du gör det genom dina barn?
Jag har funderat mycket. Jag har känt efter. Gör jag det? Tar det emot? Lever jag mitt liv genom mina barn?
Så jag frågade en klok vän, vad tycker du?
Hon skrattade och förklarade att hon inte kände NÅGON som var så mycket mamma som jag. Att hon inte kände NÅGON som levde sitt liv och förverkligade sina egna drömmar som jag.
Då blev jag lugn och trygg igen. För vet ni? Det spelar INGEN roll vilka sanningar som blir lagda i dina armar. Det är ju bara sanningar för dem som presenterar dem för dig. Inte dina sanningar.
Det jag med detta inlägg vill inspirera er till är att följa just din dröm. Hur stor eller liten den än må vara. Jag har alltid haft bråttom, du måste göra på ditt sätt. Men kom ihåg att inte titta på den som verkligen försöker med förakt för att hon eller han är snabbare eller långsammare än dig. Vi är alla olika och är på olika ställen i livet. Var sak har sin tid.
Ibland är min längtan så enkel som en god latte i hamnen. Ibland drömmer jag om att få starta en yogabåt som tar oss till olika ställen runt medelhavet för att yoga varje dag. Ingen dröm eller längtan är för stor eller för liten. En god latte vid havet kommer jag att få imorgon kväll då vi bestämt att jag åker för att hämta hem hockeykillen och passar på att få lite egentid med honom med en middag torsdag kväll och följa honom i ishallen på fredag.
Kjell skjutsar Lottis på sina bravader här hemma och tar en myskväll med henne här i Skalkariket.
Och vet ni vad, just i skrivandets stund kommer maken och avbryter bloggandet. Snälla Karin, kan du inte gå ut på nätet och kolla om den där båten vi drömmer om är till salu fortfarande. Det är ingen yogabåt i medelhavet. Men absolut en båt att köra yogacharter runt Vänern med yoga på nya platser och strandhugg. Tankens kraft mina vänner. Tankens kraft.
Önska önska önska.
Puss på er alla.
Hoppas vi ses snart och glöm inte anmäla er till Energyday 29 augusti. Det finns ett fåtal platser kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar